Tove Lönneborg

#Runcop21
Start time:

15 November, 15:05

Distance:

4,5 km, Gysinge, Uppsala, SE

I run because I'm angry

Jag heter Tove, jag är 20 år och går på folkhögskola i Österfärnebo. Jag springer för att jag är arg. Jag är arg på att vår miljö alltid sätts i andra hand. Jag är arg på att vi människor tror att vi har större rättigheter än djur och natur. På att vi tror att det är vi som äger jorden och att vi har rätt att bruka den som vi vill. Vi måste inse att vi inte är viktigast i världen. Humlorna, örnarna och alla insekter har rätt att vara här. Långskägg, ängsfibbla och alla mossor har rätt att vara här. Alla har vi rätt till liv, lika mycket som du och jag. Jag blir arg på hur vi ser dessa arter försvinna en efter en utan att vi gör något. Jag blir arg på att ingenting händer, att ingen tar jordens skrik på allvar. Jag blir arg på att ingen tar mitt och många andras skrik på allvar. Mitt och många andras skrik för klimatet och jorden. Vi är många som tycker det var dags för länge sedan att förändra politiken till en hållbar politik. All fakta talar om att det är sista chansen nu. Jorden kvävs av alla växthusgaser människan släpper ut och vattnet, jordens blodomlopp, förgiftas och jag är arg för att ingenting görs. Jag blir arg på hur vi märker att klimatet förändras, hur vi märker att klimatet förändrar oss, alla oss arter på jorden. Tanken på vad jag kan komma att behöva lämna efter mig gör mig ledsen. Jag vill inte var en av dom som förstör jorden, som bara tittar på med jorden ligger och blöder. Det är fegt att sparka på någon som redan ligger och jag är arg för att vi fortsätter sparka.

I run because I'm angry

Jag heter Tove, jag är 20 år och går på folkhögskola i Österfärnebo. Jag springer för att jag är arg. Jag är arg på att vår miljö alltid sätts i andra hand. Jag är arg på att vi människor tror att vi har större rättigheter än djur och natur. På att vi tror att det är vi som äger jorden och att vi har rätt att bruka den som vi vill. Vi måste inse att vi inte är viktigast i världen. Humlorna, örnarna och alla insekter har rätt att vara här. Långskägg, ängsfibbla och alla mossor har rätt att vara här. Alla har vi rätt till liv, lika mycket som du och jag. Jag blir arg på hur vi ser dessa arter försvinna en efter en utan att vi gör något. Jag blir arg på att ingenting händer, att ingen tar jordens skrik på allvar. Jag blir arg på att ingen tar mitt och många andras skrik på allvar. Mitt och många andras skrik för klimatet och jorden. Vi är många som tycker det var dags för länge sedan att förändra politiken till en hållbar politik. All fakta talar om att det är sista chansen nu. Jorden kvävs av alla växthusgaser människan släpper ut och vattnet, jordens blodomlopp, förgiftas och jag är arg för att ingenting görs. Jag blir arg på hur vi märker att klimatet förändras, hur vi märker att klimatet förändrar oss, alla oss arter på jorden. Tanken på vad jag kan komma att behöva lämna efter mig gör mig ledsen. Jag vill inte var en av dom som förstör jorden, som bara tittar på med jorden ligger och blöder. Det är fegt att sparka på någon som redan ligger och jag är arg för att vi fortsätter sparka.