Stig-Olof Holm

#Runcop21
Start time:

12 November, 09:38

Distance:

10,6 km, Umeå, SE

I run for real change in Paris and home

Jag heter Stig-Olof Holm, är 58 år, arbetar som universitetslektor i ekologi vid Umeå universitet. Problemet med exponentiell tillväxt på en begränsad planet, förstod jag redan i tonåren. Jag växte upp på en bondgård och insåg tidigt att en viss åkerareal kan enbart ge en begränsad skörd, även om man gödslar ordentligt. Likadant är det med vår planet. Vi har bara en begränsad yta att tillgå. Om tillväxten fortsätter tar den odlingsbara marken i världen slut. Den marknadsekonomiska modellen har ibland framhållits som en garant för att det inte skall uppstå brist på naturresurser. När en resurs minskar ökar nämligen enligt denna modell priset på varan, därmed minskar uttaget. Detta system har fram till nu ändå kunnat fungera eftersom man med ny teknik har kunnat fortsätta öka uttaget eller ersätta en brist-vara med en annan resurs. Men det innebär ingalunda att jordens tillgångar på naturresurser bevarats intakta. Tvärtom, det ”effektiva” marknadsekonomiska systemet har i förening med teknisk utveckling urholkat planetens naturtillgångar, en efter en. De nuvarande naturresurserna i världen räcker nämligen inte till för att försörja världens människor om alla skulle ha den materiella standarden som vi har i EU. Då skulle världens naturresurser enbart räcka till 2-3 miljarder, nu är vi runt 7,3 miljarder. Skulle den nuvarande globala tillväxten, på cirka tre procent per år fortsätta skulle världens odlingsbara arealer ta slut cirka år 2050. En slutsats är att den nödvändiga begränsningen av klimatförändringarna i första hand kommer att behöva handla om minskning av omsättningen av energi och materia i rika delar av världen – en kraftig minskning av ekonomin. Detta kräver i sin tur bland annat att vi delar på jobben. Om den globala miljö- och natur¬resurskrisen skall lösas på politisk väg, utifrån demokratiska principer, krävs att människor världen över väljer politiker som är beredda att fatta beslut om anpass¬ningar av konsumtionen till de tillgängliga resurserna – globalt. För att nå en hållbar samhällsutveckling krävs, förutom tekniska lösningar, även internationella överenskommelser om utjämning av köpkraft så att människor lyfts ur fattigdomen. Nu är det dags för handling. Institutioner och personer som ska fatta konkreta beslut bör namnges. Det gäller såväl företagsledare som politiker. Parismötet måste mynna ut i en beslutsordning! Vi har helt enkelt inte råd med fortsatta förhandlingar som inte leder till konkreta förändringar.

I run for real change in Paris and home

My name is Stig-Olof Holm, I am 58 year and working as a senior university lecturer in ecology in Umeå, northern Sweden. The critical problem of unlimited growth on a limited planet was something I understood already in my young years. I grow up on a farm and learned to know that a certain area of farmland can only give a limited amount of harvest, the harvest could become larger if more manure were spread, but only up to a certain level. It is the same with our planet. We, the human species, have just a limited land area that we can use for our support of food and other resources. If the growth of the global human society continues this will be finished. The economical market model has been put forward as a guaranty for that no lack of supply of natural resources should occur. According to the market model a decrees in supply of a natural resource should namely result in a higher price of the resource which would lead to improvements of technical solutions that make it possible to increase the use of the resource, or alternatively to switch to another comparable natural resource. But this doesn´t mean that the earth’s natural resources will be preserved, on the contrary, the efficient economic market system has in association with the development of the technique, resulted in that the planets natural resources have become excavated one after the other. If everyone in the world should have the same degree of consumption like us in Europe, present amounts of natural resources on this planet should not be enough to support all peoples in the world. Actually a consumption level such as the one we now have in Europe can only support between two to three billion people. Now we are a little bit more than seven billion on this planet. Another example on the present precarious situation is that if the exponential global economic growth of about 3 percent per year should continue the world’s arable areas will be finished at about the year 2050. The reserves of unexploited arable land, mainly in Africa and in South America, will then be fully exploited into the last acre. This is according to a study published in the scientific magazine Science and in a United Nation report. A conclusion is that the necessary limitations of human caused climate change and numerous other serious planetary impacts largely will be a matter of decreased consumption by the rich people in the world, implying a large decrease in the total economy. A prerequisite for this decrease of consumption will thus be that we share the jobs. If the growth and the following global environmental problems should become solved in a political way, people have to elect politicians that are prepared to make decisions about adaptation of degrees of consumption to the long term availability of natural resources on the global level. To get a change towards sustainable development we have to realize an equalization of the economy, the purchasing capacity has to become out leveled between peoples all over the world, so that poverty can become sent to the history. It’s now time for action. Those peoples that are in important positions, in institutions, and in companies, whose decisions will be critical for the future should be listed on name lists. The coming climate meeting in Paris has to result in a decision order. We have no time left for continuous negotiations that not results in concrete limitations of humans degree of impact on the earth, we have to level out and then decrease the logging of the worlds few remnants of old forest, limit the pollutions to the air, the exploitations of the seas fish resources, and finally, the most important, to stop the loss of earth´s biodiversity.