Joakim Rindå

#119
Start time:

13 November, 07:04

Distance:

4,9 km, Örnsköldsvik, SE

I run to feel the warmth of your hands in the stone

Mitt namn är Joakim Rindå och jag springer för farmor och för momma, Anna och Maj i var sin ände av Alsensjön där jag växte upp. På ett sätt finns ni inte längre. På alla andra sätt finns ni i mig. Jag springer för att ni lärde mig om Jorden, och om myllan på den. Om frön som gror om våren och om nya frön att samla på hösten ett halvår efteråt. När du farmor hade tappat det mesta av ditt tal och din hörsel, och din blick oftast vändes inåt fanns ändå alltid mötet över myllan kvar. När jag för bara några år sen kom till dig på hemmet med en påse jord, ett litet växthus i plast och en handfull frön. Nyckeln, när vi öppnade påsen och luktade i den, koncentrerade andetag innan vi satte våra frön. Jag vill inte fly, därför springer jag. Allt annat vore att röra mig bort från er. Jag springer för att känna värmen som alla innan mig har lämnat i stenen, för att under en stund få känna den värmen mot insidan av min hand. Jag springer, för jag vet att jag bara i kontakt med andra fullt ut förstår att vi hänger ihop, och att jag beror av er som vi alla beror av planeten. Den behöver inte bry sig. Den snurrar blå även utan oss. Jag vill så gärna följa, men inte på ett sätt som gör att jag blir bland de sista som kan njuta av resan på samma sätt som jag gör nu, förskjutningen som redan är ett faktum. Stenen ska nu också alltid bära värmen från min kropp, men aldrig kunna skilja den från andra som också hållit den, i sin tanke eller i sin slutna hand. Det funkar ju så. Vi hör ihop och smälter samman. Klimatmöten på toppnivå i all ära, försent är det aldrig eller alltid. Vi kan och vet allt vi behöver kunna och veta. Det bor ett väldigt ansvar i det. Bara när jag vänder mig bort från den jag skadar kan jag fortsätta att göra så. Jag vill möta livet framifrån. Jag springer i er riktning.