Emmy Karnerud

#Runcop21
Start time:

19 November, 08:20

Distance:

0,7 km, Göteborg, SE

I run for the West Saharawi people

Första gången jag sprang i Saharaöknen slogs jag av det vidsträckta döda landskapet. Vackert, men svårt. Inga djur lever i Sahara. Det enda liv jag såg tecken av var de stora kamelspåren jag korsade efter 14 kilometer. När jag tittade till väster såg jag en kamelkaravan. Loppet som startat i El Ayoun, den norraste av de Västsahariska flyktinglägret var det varmaste jag varit med om. Solen hade precis gått upp och den brände efter bara 30 minuter. När vi sprungit halva loppet sprang vi genom nästa flyktingläger, Auserd. Då tänkte jag på hur vattenresurserna i världen är fördelade och vem som har tillgång till vatten och vem som inte har det. Vi i nord kan välja att springa i öknen med camel baks med vatten på ryggen. Folket där är tvingade att leva i hettan utan vatten eller andra naturtillgångar. Jag kämpade vidare i sanddynerna, solen brände och sanden var lös. Mina tankar vandrade bort till de svenska skogarna jag är van vid att springa i. Där är jag omgiven av vatten. Stående vatten; i form av träd, gräs och buskar. Vattenresurserna är så snedfördelade. Jag kämpar på och når målet flyktingförläggningen Smara. Min vän Dakhna har lagat extra god mat, kaneldoftande kamelgryta. Efter en vecka är det dags för mig att åka hem igen. Dakhna och jag tittar djupt in i varandras ögon: In Shallah vi ses igen! Just nu pågår en annan slags kris i de västsahariska flyktinglägren. Regnet har forsat ner och eftersom marken inte kan suga upp vattnet blir det översvämning. Husen som består av hoppackad sand ”smälter” som sandslott vid vågornas skvalp. Det är ironiskt. Det västsahariska folket har bott i lägren mitt ute i öknen i 40 år. Det trots att de egentligen har de mest fiskrika vattnen längs Afrikas västkust. Europa tog inte sitt ansvar vid avkolonialiseringen av Västsahara och gör det fortfarande inte. Istället har EU ett fiskeavtal med ockupanten Marocko som innebär att Europa får fiska i Västsahariskt vatten. Det är som att EU skulle ha ett avtal med Sverige om att andra EU-länder får pumpa upp olja i Norge… Västsaharierna har rätt till sitt land, sin kust och sitt vatten enligt internationella domstolen i Haag. Sveriges riksdag har röstat för att vi ska erkänna VästSahara, låt oss göra det. Västsaharierna har valt en fredlig kamp, något som tyvärr inte ger lika mycket rubriker i media. Deras kamp är vår kamp för demokrati och frihet! Vi ska stå på de ockuperades sida och ge dem en chans att skapa sin framtid. Därför vill jag vara en röst för dem och springa för det Västsahariska folket.