Sanna Apelqvist

#Runcop21
Start time:

19 November, 19:25

Distance:

6,6 km, Varberg, SE

I run for the future

Jag heter Susanne Apelqvist, 54 år. Har en underbar man och en fantastisk dotter på 9 år. Jobbar på en förskola som kock och älskar löpning och havet. Det är skrämmande att se vad som händer med vår jord med alla klimatförändringar och miljöhot. När jag ser tillbaka på när jag var barn och familjen åkte på semester med båten till Bohuslän. Då fanns det rent klart vatten. Vatten du kunde ta direkt från havet och koka dina potatisar i. Sjöfåglar som bodde på öarna och inte inne i staden. Men stränderna var dock redan då ganska smutsiga med många plast föremål, oljeklumpar och gamla nät. Det fanns mycket drivved som vi samlade till kvällsbrasan. Lyckan var ju om man hittade en gammal telefonstolpe. För då hade man ved för flera kvällar. Inte tänkte man då på att trät var behandlat giftig kreosot. Jag minns hur mamma sänkte plåtburkar och flaskor långt ut på havet för att bli av med soporna, man tänkte inte sig för på den tiden. Klimattänk fanns nästan inte då. Men nu ser man ju konsekvenserna av vår dumhet och okunskap, med bottendöd och minskat fiskbestånd. Förr kunde pappa fiska det vi ville ha till lunch. Det fanns torsk, spätta, vitling i mängder. Krabba var vardagsmat och hummer åts nästan varje helg under vintern. Nu måste vi öka medvetenheten och kunskapen vad som sker i miljön. Inte bara här i Varberg utan i hela Sverige, i hela Europa och i hela världen. Havet är inte ett outtömligt skafferi. Vår dotter kommer från China och där ser man hur fruktansvärt all nedsmutsning bostavligen äter upp naturen. Hur kan vi öka medvetandet och förståelsen där?? Man tänker:­ bryr dom sig inte överhuvudtaget alls?? Arbetade i min ungdom i Egypten på ett dykfartyg i Röda havet. Varje resa såg man spår efter avfallsdumpning från fartyg. Stora ryska båtar som ankrade upp direkt på det ömtåliga revet. Jag såg sköldpaddor som för länge sedan hade glömt hur man fångade mat för turisterna matade dom från båtarna. Allt på grund av okunskap, eller så bara skiter dom i vad som händer….. Men om nu vi börjar att lära oss att se och att bli medvetna vad som sker runt omkring oss i närmiljön, så finns det nog mycket vi kan göra. Visst har vi blivit bättre… Sopsortering, avgasrening, återvinning, minskat kväveutsläpp... Men det räcker tyvärr inte. Men tillsammans kan vi förhoppningsvis se fram emot ett bättre klimat i framtiden, där vinter är vinter med snö, och sommar är sommar med sol och lite regn. En värld där öken är öken och regnskog är regnskog, en värld där glaciäriser snabbt inte smälter. Men det känns ändå som en osäker framtid. I min framtid vill jag kunna njuta av att springa ut med havet utan att trampa i massa skräp. Jag vill känna doften av rent saltvatten. Jag vill kunna springa i skogen och njuta av grönskan och doften av mossa. Jag vill kunna springa i staden utan att riskera att mina lungor tar stryk av avgaser. Jag vill att alla i hela världen ska kunna detta, var man än befinner sig. Jag vill att mitt barn ska få uppleva detta när hon blir vuxen.