Johanna Laakso

#Runcop21
Start time:

16 November, 13:14

Distance:

1,2 km, Mynttorget, Stockholm, SE

I run for climate justice

Jag förstod inte allvaret i klimatutmaningen förrän jag hade slutat gymnasiet och började läsa tidningar. Året var 2007 och jag var 19 år gammal. Jag jobbade tillfälligt på en experimentverkstad medan jag funderade på vad jag ville bli, vad jag ville göra med mitt liv. Klimatutmaningarna framstod som enorma, hur skulle världen kunna ställa om från fossilt till förnybart tillräckligt fort? När utbildningsvalet stod mellan designer och energiingenjör, valde jag det senare. Tre år senare låg jag på en gräsmatta och diskuterade världsproblem med en nybliven vän. Jag var på utbytesstudier i Sydney och läste om solenergi på ett universitet som var världsledande inom solcellsforskning. Australien hade ju alla förutsättningar för att utnyttja solenergi tyckte jag, samt ett bra motiv – att rädda det stora barriärrevet från att frätas bort av försurat vatten. Men istället var det kol som dominerade energiproduktionen och jag såg hur ungdomarna köpte nya stadsjeepar, grillade stora köttbitar och såg upp till konsumtionslandet USA. Det var då jag bestämde mig för att verkligen börja engagera mig för klimatet. Sedan dess har jag lagt tusen och åter tusen timmar av min fritid på att lyfta fram ungas åsikter och tankar i debatten. Jag har skapat konferenser, kampanjer och en ny plattform för unga. Ibland är ångesten så förlamande jag inte orkar, men oftast lindrar engagemanget och ger hopp. Barn och unga utgör nästan hälften av världens befolkning, ändå har vi väldigt lite makt och lite att säga till om. Av dessa unga är jag en av de priviligierade som har möjlighet att höja rösten. Nu ser jag hur utvecklingen vänder, hur det förnybara blivit mer fördelaktigt än det fossila. Samtidigt börjar tiden bli mycket knapp, klimatförändringarna har redan drabbat många jag känner på olika sätt. 2013 träffade jag femhundra unga klimatkämpar från 135 länder i Istanbul, ändå var den starkaste berättelsen jag tog med mig hem från mitt eget land. Det var hjärtslitande att höra en ung samisk tjej berätta hur klimatförändringarna påverkade deras kultur och deras renar. Idag springer jag mot klimatförhandlingarna i Paris och världens alla ledare. Jag springer med bud från alla barn och unga som inte får komma till tals i debatten, för alla som oroar sig för sin framtid men inte vet vad de kan göra. Jag springer med andan i halsen och tårar som bränner, för jag vet vad som står på spel. Jag springer för att hinna säga att det är dags att lägga landsgränser och stolthet åt sidan för än är det möjligt att ställa om kursen mot en bättre värld åt oss alla.