Mascha Thurm med familj

#Runcop21
Start time:

12 November, 17:35

Distance:

2.0 km, Umeå universitetssjukhus (Cyckelväg), Umeå, SE

Jag springer för moder jord

Jag heter Mascha Thurm. Jag är afrikansk-tysk och har bott i Umeå sedan 10 år tillbaka. Jag springer med min familj, min sambo Jürgen Schleucher och våra två söner som är fyra och sju år. Jag vill springa för att synliggöra att vi alla behövs i det här. Även de av oss som inte känner sig så väldigt engagerade i klimatfrågan, som inte gör så bra hela tiden. Jag springer för att synliggöra att vart litet steg som vi tar är bättre än inget. Men vi kan inte nöja oss med de små steg som vi lätt orka ta. Men med många små steg tränar jag mig till ett större. Vi får inte lov att blir förlamad av tanken att vi inte kan eller orkar och framförallt inte av tanken att det vi gör aldrig blir bra nog. Vi måste lära oss, träna och orka. Och framförallt måste vi våga att prova. Jag är en sådan som egentligen brinner för annat i livet men jag tycker ändå att klimatfrågan är livsviktigt. Klimatfrågan kan bli en fråga om hur vi umgås med varandra på nära och långt håll. Samtidigt är jag själv inte så bra på det. Det finns mycket jag är okunnig om, men jag tar mig ändå rätten att tycka att jag kan göra skillnad, att jag måste göra det, som min moster brukar säga: ”Think globally, act locally.” Sedan finns det i den nuvarande världen rätt lite agerande som stannar lokalt och speciellt inte när det gäller klimatet. När jag var ungefär 15 år hörde jag hövding Seattles tal för första gången och blev djup berörd av denna ansvarskänsla för jorden den förmedlar och som vi alla borde dela på. Några år senare bodde jag i USA i Kalifornien och upplevde på ett ändå väldigt beskyddad och tryggt nivå vad det kan innebära när det råder torka. Visst var det bara ransonering av det vattnet som vi använde för att duscha eller spola i toaletten, att dricka fanns alltid tillräckligt, men en tankeställare fick jag ändå. Och jag började få en aning om att det behövs mycket förändring på politiskt nivå också vilket inte alls är lätt. Under de senaste åren har jag lärt mig mer om klimatförändringarna av att leva med en som verkligen kan och brinner för frågan. Jag har börjat inse på ett helt annat plan hur stor förändring det behövs från var och en av oss. Våra barn är redan idag mycket mer medvetna om att det är viktigt att värna om klimatet än vad jag var som liten och långt in i vuxen ålder. På frågan varför klimatfrågan är viktigt så säger vår 4-åring att alla kaniner och alla hans djurvänner ska fortsätter kunna leva bra. Vår 7-åring har tydliga föreställningar hur vi ska gå tillväga: vi ska cykla mycket mera och helst inte köra bil. Men vi kan inte vänta på att de ska göra bättre, vi måste göra bättre. Och som sagt, jag är inte alls bra på det, men upp och träna och våga prova!

I run for mother earth

My name is Mascha Thurm. I am African-German and have lived in Umeå for 10 years. I’m running with my family, my partner Jürgen Schleucher and our two sons who are four and seven years old. I want to run in order to visible the fact that we all needed in this – even those of us who don’t feel very involved in the climate issue, who aren’t doing so well all the time on this score. I run to make it plain that each small step that we take is better than nothing. At the same time we can’t be satisfied with just the small steps that we are able to take easily. With many small steps, however, I can train myself to take larger ones. We mustn’t allow ourselves to become paralyzed by the thought that we can’t do it, don’t have the energy – and especially not by the idea that what we do is never good enough. We must learn, practice and find the energy. And above all, we must dare to try. I'm the type who in reality is passionate about other things in life, but I still think that climate change is absolutely critical. Climate change may be a matter of how we deal with each other both close up and far away. At the same time, I am not that good at it. There is much of which I am ignorant, but in any case I give myself the right to think that I can make a difference, that I have to do it, as my aunt used to say: "Think globally, act locally." At the same time, in the world ras it is today there is precious little action that remains strictly local – especially not when it comes to the climate. When I was about 15 years I heard one of Chief Seattle's speeches for the first time, and was deeply struck by the sense of responsibility for the Earth it conveyed, which we should all share. A few years later I lived in the USA in California, and experienced, on a still very protected, secure level the meaning of drought. Sure, it only involved rationing the water we used for showering or flushing the toilet, there was always enough to drink, but it give me food for thought in any case. And I began to get an inkling of the real need for change at the political level as well, which is not at all easy. In recent years I’ve learned more about climate change by living with someone who both understands them and is passionate about the issue. I’ve begun to understand on a completely different level how much change is needed from each and every one of us. Our children are already very aware of the need to protect the climat – far more so than I was both as a child, and well into adulthood. Asked why climate change is important so our 4-year old says it’s so that all the bunnies and their animal friends can continue to live well. Our 7-year-old has clear ideas about how to go about it: we’re going to cycle a lot more, and preferably not drive at all. But we can’t wait for them to do better: we must do better outselves. And as I said I'm not good at it: but still, get up, exercise and dare to try!