Martin Landgren

#Runcop21
Start time:

18 November, 18:17

Distance:

5 km, Ulricehamn, SE

I run for a better stewardship

Hej, Jag heter Martin Landgren, 33 år gammal, präst och 4-barnspappa. En sak som oroar mig är att de där helt underbara frostiga höstmorgnarna, klara och kalla, är så sällsynta nuförtiden. Jag inser att jag känner så placerar mig ganska högt på behovsstegen. Jag är ännu inte personligt drabbad; hela mitt liv riskerar inte att spolas bort i jordskred som en följd av klimatförändringar, för att ta ett exempel. Men på nyheterna hör jag om ständiga värmerekord, samma värmerekord som smälter isar över hela världen. Jag tänker på mina barn, som ur materiellt perspektiv, jämfört med resten av världens befolkning (om än inte nödvändigtvis resten av Sveriges befolkning), är oerhört rika materiellt. Jag tänker att man kan köpa mycket saker för pengar, men frostmorgnar på hösten hör inte till de sakerna. Det är alldeles gratis – av nåd, som vi säger i kyrkan. Ändå håller vi på att förstöra möjligheterna just nu för våra barn, att få uppleva detta. En morgon – numera sällsynt frostmorgon – slås jag av en fascinerande tanke. Den där iskalla luften, den klara himlen, de få löven i brinnande färgnyanser träden behållit så här långt in på hösten, är en fräschare känsla än den känsla jag får när jag köper nya prylar jag egentligen inte behöver – trots att jag blivit indoktrinerad sen barnsben av reklam etcetera att jag behöver köpa saker hela tiden – varför är det ingen som tagit upp. Men den klara morgonen är gratis – jepp, av nåd. Ytterligare en mobiltelefon eller kapitalvara är det inte, vare sig för miljön eller för mig. Eller det faktum att vår kost innehåller mer och mer kött – vi mår inte bra av det, ändå äter vi så. Vår egen glupskhet förför oss – både i fråga om mat och om prylar. Ändå ger den här världen dag efter dag skönhet vi inte förmår producera själva, och det enda vi behöver göra är att tillåta att den gör det. Det är här förvaltarskapet kommer in i bilden. Det är en oerhört biblisk tanke att människan är tänkt att vara förvaltare av Guds skapelse. I Bibelns första kapitel får vi ta emot uppdraget av Gud själv. Gud ger oss jorden att förvalta. Att vara en god förvaltare är att låta de tillgångar man är satt att förvalta, i människans fall jorden, inte förstörs eller överutnyttjas utan tvärtom tillåts blomstra. Vi har blivit utrustade med, och har själva utvecklat, allt som krävs för att hjälpa jorden att bli en ännu mer fantastisk planet – intelligens, uppfinningsrikedom, språk, etik. Men ändå har det gått sådär. Så ofta väljer vi, jag själv väldigt inkluderat, den mest kortsiktiga och smutsiga lösningen ur klimatsynpunkt – och vi betalar i slutändan med allt vi älskar, som iskalla frostmorgnar på höstkanten. Jag springer för att vi, jag själv, behöver bli bättre, sannare, förvaltare av Guds skapelse. Blir vi det så kommer mina barn att få en bättre framtid på jorden – även Miriam som är ett halvår kommer att få uppleva den friska kalla höstluften, om vi agerar och ändrar våra livsmönster. Om vi blir bättre förvaltare. Om vi gör det nu.