Peter Hagerrot

#Runcop21
Start time:

16 November, 21:55

Distance:

3,2 Km, Järna, SE

I run for hope in a global age

Inte långt ifrån Järna centrum ligger sjön Sillen. En dag för 60 år sedan skrev författaren Harry Martinson här de första raderna i det som skulle bli diktverket Aniara. En berättelse om de hot vi står inför i form av ett rymdskepp på villospår. Nu har det dömda skeppet landat mitt framför oss! Vår plikt just nu är att våga se också det mörka, att göra oss förtrogna med den mörka fantasins bilder av undergångens moln. Den vanmakt som vi förnekar, men ändå är inne i med halva vårt väsen, är i grunden ett tecken på vakenhet, på förmåga att djupt registrera och därmed få andlig livsduglighet. De som inte alls känner den, de har heller inget väsentligt registrerat” skrev han 1955 i en kommentar till verket. Då, på 1950 hade det varit lätt att vända väg, liksom på 1970 talet då en mäktig freds, miljö och hippie rörelse växte fram. Nu finns det inte några alternativ, nu måste vi ändra kurs! 
Men undrar många, är möjligt, finns det verkligen hopp? För 80 år sedan kom några tidiga invandrare till Järna. De kom som flyktingar från Tyskland. Med sig bar de en vision och önskan om att hjälpa utvecklingsstörda i en tid av växande kriser. Att det omöjliga blev möjligt berodde på deras kraft, vision och förmåga till samarbete! Liksom alla rörelser kom glöden med tiden att falna. Det blev mer att förvalta mer än att omforma. Därför tog jag initiativet till att starta Omställning Järna, inspirerat av engelska Transiton rörelsen. Ett nätverk mellan allt bra som ändå sker lokalt och en global rörelse för en nödvändig omställning. 
Så föds en vision om en ”glocal” framtid där allt fler ”medvetenhets öar” länkas ihop över hela världen. I tjugoårs åldern bodde jag ca två år i Paris. Även som vit student fick jag ibland känna på några av de prövningar det innebär att inte ha full tillgång till språket. Samtidigt som jag kunde njuta av det multinationella sammanhanget, på en plats där människor från hela världen möts. Som barn växte jag växte jag upp i en privilegierad men på sätt och vis falsk miljö. Det födde en känsla av utanförskap som kanske öppnade mina ögon för ”undergången moln”. En kris som utmanade mig att länka ihop med andra. I en tid när åtskillnad och likgiltighet göder hat är det än viktigare att välja samverkan och samtal. Ur tankeflykt, en insikt om en sammanlänkad tillvaro, där lösningarnas tid är nu och där vi i all sorg och smärta ännu förmår att förtrollas av att -fånga daggdroppen och spegla kosmos!