Haroon Natan

#Runcop21
Start time:

20 November, 19:09

Distance:

Malmö, SE

I run for a movement for the future

Jag heter Haroon och jag kommer från Afghanistan, ett land som är drabbat av både krig och klimatförändringar. Där kan ett barn på väg till skolan inte känna sig trygg. Inte bara på grund av konflikter och våld, men också för att torka och översvämningar har blivit ett hot mot människors vardag. Jag flydde från konflikter i mitt hemland. Vi är många som flyr för våra liv. I takt med att klimatförändringarna förvärras kommer ännu fler tvingas fly, runtom hela världen. Vi vet redan att Bangladesh troligtvis kommer försvinna under havsnivån om 80 år. I så fall kommer flera miljoner människor bli klimatflyktingar. Det är på riktigt, både regeringen och FN säger att det är så. Men det är ingen som agerar snabbt nog. Sveriges regering och alla världens regeringar måste ta den här situationen på större allvar. Om det blir så att stora områden där människor bor hamnar under vatten så kommer det inte gå att ångra, det kommer vara för sent. När fler tvingas fly är jag rädd att det kommer bli ännu hårdare gränser för att stänga människor ute. Att ett människoliv inte räknas som så mycket värt. Jag har levt som papperslös i Sverige i fyra och ett halvt år. Nu söker jag asyl igen men jag har fortfarande inte samma rättigheter som andra. Jag räknas inte riktigt som människa. Jag vet inte som vad jag räknas. Jag tror de räknar mig som ett djur. Du kan ha lite frisk luft och du kan gå runt runt lite här men du kan inte gå var du vill. Det är som ett fängelse. Jag är inte utan hopp. Jag känner mig stolt över alla aktivister som kämpar på olika sätt, alla rörelser som kämpar för människors lika värde. Jag kämpar också, för min frihet och för allas frihet. Kampen kommer inte vara över om jag får uppehållstillstånd. Det är då den börjar. Jag lämnar stenen på tåget för att jag är i ett fängelse. Jag kan inte korsa gränser. Jag vill att folk ska veta om det. Jag vill verkligen göra den här aktionen av solidaritet, och fortsätta springa i Danmark, men jag kan inte göra det. Jag lämnar stenen här och det är mitt hjärta. Jag lämnar min kärlek här, med den här stenen. Och den här stenen vet att det finns många människor som kämpar överallt. Jag tror på att det kommer någon och tar den här stenen efter mig.

I run for a movement for the future

My name is Haroon and I was born in Afghanistan, a country which is suffering from both war and climate change. In this country, a child can not feel safe on their way to school. Not only because of conflict and violence, but also because droughts and floods have become a threath to the everyday life. I fled from conflicts in my country. We are many who are fleeing for our lives. As climate change becomes worse even more people will be forced to leave their homes, around the whole world. We already know that Bangladesh will likely disapear under the sea level in 80 years. If that happens, millions of people will become climate refugees. It's for real, both the government and the UN says that this is the case. But there is no one who is acting fast enough. The government of Sweden and all the worlds governments must take this situation more seriously. If we end up in a situation where big areas where people live disappears under water it will not be possible to reverse, it will be too late. When more people have to flee, I fear that the borders will become even more brutal in order to shut people out. That a human life is not considered being much worth. I have lived without papers in Sweden for four and a halv years. I'm now applying for asylum again, but I still don't have the same rights as other people. I'ts like I don't really count as a human being. I don't know what I count as. I'm not without hope. I feel proud of all the activists that fight in different ways, all the movements that fight for everyones equal value as human beings. I'm fighting too, for my freedom and everyone's freedom. The fight won't be over if I get a residence permit. That's when it begins. I leave the stone on the train because I'm in a prison. I can not cross borders. I want people to know that. I really want to do this action of solidarity, and continue to run in Denmark, but I can't. I leave the stone here and it is my heart. I leave my love here, with this stone. And this stone knows that there are many people everywhere who struggle for a better life and a better world. I believe that there will be someone who will pick up this stone after me.