Fanny Hägg

#Runcop21
Start time:

17 November, 19:10

Distance:

0,7 km , Linköping, SE

I run for blackfish

Jag heter Fanny Hägg, jag bor i Linköping, jag ska plugga biologi och jag har adopterat en späckhuggare och jag älskar Arktis. Jag springer för allt jag tror på och allt jag bryr mig om. Jag springer för att jag vill få en chans att utbilda mig, studera och forska på det jag är som mest intresserad av, biologi. Jag springer för att jag vill behålla alla arter som finns över hela jorden, och att alla inte vill det är för mig helt oförklarligt och det gör mig mer förbannad och ledsen än något annat. Det handlar inte bara om vår värld, för varje art, i varje individ finns en helt egen värld, som en björns päls där kvalster, fästingar, larver och kanske skalbaggar och svampar lever, det är en helt egen värld för dem, och för allt som försvinner finns så mycket mer. Vi lämnar skador på jorden och frågan är hur mycket skador vi lämnar efter oss i det vi inte vet om, eller i det vi anser inte är något att oroa oss för, som alla de små miljoner världar vi inte vet finns. Jag är lite osäker på när mitt intresse för djur och natur uppstod men jag tror att det var i samband med boken ”Vår tid på jorden: Välfärd inom planetens hållbara gränser”, men Paul Nicklens ”Polar Obsession” är vad som verkligen fick mig att fastna, jag blev förälskad i Arktis med alla dess anpassade arter, och framför allt dess konung, isbjörnen. Späckhuggare, som är ett av mina favoritdjur, är några av de mest intelligenta djuren på jorden. De är spektakulära jägare. En forskare och biolog sa i en dokumentär jag såg nyligen att ”späckhuggaren är den främsta jägaren sedan Tyrannosaurus Rex”. Späckhuggarna frodas till skillnad mot många andra av att isen smälter, de anpassar sig. De är även otroligt sociala och kärleksfulla, faktum är att de har utvecklat en del av hjärnan som inte finns hos människor, som tyder på hur djupt emotionella de är och hur djupa deras band till varandra är. Att slita dessa djur från sin familj, fängsla dem, låsa in dem i en liten bassäng och tvinga dem att uppträda inför folk är vidrigt och det borde vara förbjudet. Att dessutom utöver detta frånhålla dem mat i resan från havet till bassängen för att få dem att sluta tjuta av sorg och bedrövelse eller för att de inte följer de anvisningar de ges i fångenskap är omänskligt. Det är därför jag stödjer organisationer som The Born Free Foundation. Allt det här är sådant jag tänker på hela tiden, alla arter, hur människor anser sig mer värda, alla organisationer som jobbar för klimatet och hotade arter och hur jag så gärna vill göra skillnad. Allt det som jag brinner mest för och som gör mig mest arg. Därför springer jag. Jag läste Mattias Klums bok ”Världar av liv” och han skrev ”Jag hörde att småfåglarna var irriterade på något, så jag gick ut och tittade. Sedan hörde jag sparvugglans korta visslingar”. Mattias Klum pratar ett annat språk, han förstår åtminstone ett annat språk, det är ett språk som jag hoppas att jag en dag kan förstå också, i alla fall en liten del av det. Jag vet inte om människor inte bryr sig eller om de är omedvetna, men jag springer för medvetenhet. Jag springer för att jag vill att alla ska vara medvetna. Jag springer för att alla borde bry sig och för att alla borde göra rätt val.