Elin Körner

#Runcop21
Start time:

19 November, 17:50

Distance:

7,3 km, Varberg, SE

I run for twisted cucumbers

Jag heter Elin Körner och springer genom Varberg där jag är född och uppvuxen, jag är 26 år gammal och har alltid hundra järn i elden samtidigt. Jag springer mot Paris med stolthet men även oro, vart är vår miljö på väg? Vad gör VI NU för nästa, nästa och nästa generation i förebyggande och hållbart syfte? Vi behöver se in i oss själva och fråga oss varför vi fortfarande spottar tuggummit på marken eller varför majoriteten av oss inte väljer moroten i mataffären som skiljer sig ur mängden för att den böjer sig åt olika håll. Även om vi är friska och starka kastar vi oss in i bilen för att köra ett par kilometer när en promenad gör gott för oss själva, miljön och dessutom ofta tar lika kort tid om du bor i en innerstad. Människor behöver se sig omkring, ta ett djupt andetag, njuta, men sen också inse att vi inte får ta den friska luften och fina naturen runt omkring oss för givet. Att se svenska gårdar avsluta sina verksamheter en efter en på grund av olönsamhet väcker många tankar och känslor. Mjölk behandlas i många svenska hem lika självklart som vatten och det gör mig ledsen och orolig. Att betala mer för vatten i en flaska än en hel liter mjölk som gått igenom en lång process känns väl inte riktigt rimligt om man tänker till? Jag vill ha ”bäst före VECKOR” och inte datum, jag vill att barn ska lära sig att dofta på det vi äter och dricker istället för att läsa en stämpel först. Jag vill att djur skall få växa upp värdigt i mindre skalor och sedan tas tillvara från svans till mule. När jag var barn brukade jag leta upp frukter och grönsaker som såg annorlunda ut i affären, en morot med ”ben” eller kanske två tomater som satt ihop. Dom var fina, roliga och jag tror nästan att dom smakade lite mer spännande också. När man plockade smågodis och två geléråttor satt ihop vid svansen så ville man ha just dom, dom annorlunda som skiljde sig från alla andra i lådan! Tänk då att moroten, tomaterna och geléråttorna var ”misstag” som råkat gå förbi i gallringen för att dom inte passar in i bilden av hur en grönsak, frukt eller annat livsmedel skall se ut. En bild som VI människor själva skapat och anpassat oss och hela livsmedelsindustrin efter. Min mormor och morfar odlade egna grönsaker i en drivbänk bakom sitt hus, om gurkorna fick lite tid på sig kunde dom växa och få de mest spännande formerna. Dom svängde och kunde nästan slå knut på sig själva och dom smakade sååå gott! Vi ungar älskade hur roliga dom såg ut. Just sådana roliga, goda gurkor hade slängts på en sophög istället för att hamna på en grönsaksavdelning i matbutikerna i Sverige idag. Är det ett hållbart sätt att tänka på? Är inte det lite som att spotta naturen i ansiktet? Det tycker jag. Jag vill se stolta bönder som för betalt för sitt hårda slit, jag är beredd att betala mer för mejeriprodukter och kött och jag vill se att alla matbutiker i Varberg följer trenden och tar in grönsaker och frukt som ser ut så som dom vuxit naturligt. Jag vill kunna köpa morötter med armar, siamesiska tomater och snurrade gurkor i min lokala mataffär! Hur ska vi lära oss och dem i vår närhet att alla människor har lika värde om vi inte ens vill äta en morot som skiljer sig från ”normen” för att den svänger åt fel håll? Jag springer allt jag orkar för en hållbar framtid med snurrade gurkor och frisk luft åt alla!