Charlotta Eriksson

#Runcop21
Start time:

09 November, 15:44

Distance:

3,8 km, E10 Kiruna, SE

I run for the children

Jag heter Lotta och bor i Kiruna. Jag funderar mycket på vad som händer med vår miljö och på våra barn och barnbarn: när vi tar bilen, när vi slänger sopor eller när vi öser på och köper saker vi inte behöver. Vår miljö, den ska vi ju ta hand om tillsammans med våra barn och barnbarn. Jag tror vi vuxna behöver lära oss själva mer än barnen. De gör som vi gör. Ju mer saker vi handlar desto mer saker behöver produceras. Och det tär på miljön. Barnen behöver inte extra leksaker, de behöver vettiga grejer och de kommer inte att sakna den extra nallen. När vi sorterar sopor, då ser barnen och det blir självklart för dem och de sorterar också. Eller när vi ska göra ärenden eller besöka någon, då kan vi gå i stället för att ta bilen och när vi väljer att gå då gnäller aldrig barnen. De är glada och det får ta den tid det tar. Stressen ligger inte hos barnen. Men vi tar ofta bilen. Vi kör barnen till än det ena än det andra och de lär sig inte att låta saker ta sin tid. Vi köper helt onödiga presenter till dem fast vi vet att de inte behöver. Ju oftare vi tar bilen, desto mer tror vi att vi kan få gjort. Men vad lär vi barnen? Det är DÅ vi måste börja tänka om. Vad är viktigt? Vi behöver en annan livssyn och vi kan hjälpa varandra med det. Allt hänger ihop. Det är klart att vi ibland sorterar soporna fel eller tar bilen i alla fall, men då kan vi påminna varandra. Vi kan hjälpa varandra och visa barnen ett annat sätt att leva. Vi behöver hjälpas åt att minnas varför vi behöver vara rädda om miljön. Jag springer för att vi ska visa barnen och hjälpas åt att få en bättre miljö.

I run for the children

My name is Lotta and I live in Kiruna. I think a lot about what is happening to our environment and our children and grandchildren: when we take the car, when we throw out the rubbish or when we pile it on and buy things we don’t really need. Our environment is something we need to take care of together with our children and grandchildren. I think we adults need to learn more ourselves than the kids: they do as we do. The more things we buy the more things need to be producd – and that has its effect on the environment. Children don’t need extra toys, they need sensible stuff and they really won’t miss that extra teddy bear. When we sort our waste our children watch. and it becomes clear to them that they should do the same. Or when we're doing errands or visiting someone we can walk instead of taking the car, and when we decide to leave the children never complain. They’re happy, and it simply takes the time it takes. Any stress involved dpesn’t reside with the children. But we often take the car. We drive children from one thing to the other, and as a result they don’t learn to let things take their time. We buy them completely unnecessary presents, even though we know they don’t need them. The more we take the car, the more we think we can get done. But what are we teaching the children? That's when we need to start thinking again: what’s really important? We need a different lifestyle and we can help each other with that. Everything is connected. Obviously, sometimes we make mistakes in sorting the rubbish or take the car anyway, but exactly then we can remind each other. We can help each other and show our children a different way to live. We need to help each other to remember why we need to take care of our environment. I’m running for us to show the children, and help each other to create a better environment.